Detta är bara för roligt. Jag måste berätta!
Jag och min hund Gaudi ligger i sängen och pratar. Eller, mäh, jag pratar med honom och han viftar på svansen och ler sådär med hela tandraden som han gör när vi diskuterar. Jo, jag ser min hund som alldeles för mänsklig. Han är ju bara en hund. Men jag pratar med honom hela tiden och upplever att han svarar med sitt kroppspråk, vilket han gör till en viss del, bara man säger rätt ord.
- Gaudisen! Vet du vem du får träffa på torsdag? Husse! Han kommer och hälsar på gaudi och matte!
(ingen reaktion. Bara en trött blick.)
- Det blir ju jättekiva! Han kommer att klappa och pussa dig tills du blir sjuk av kärlek! Och vet du vad som är ännu mer kiva? Han kanske ger dig lite karkki!
(omedelbar svansviftning vid ordet “karkki” och en internsiv, het blick)
- Och vet du vad som är ännu roligare? Han kanske tar dig med och fiska!
(Galen reaktion på ordet “fiska”! Han ger mig många våta pussar och hans svans viftar fram och tillbaka på högvarv)
Japp. Jag är fortfarande alldeles övertygad om att denna landkrabba till hund skulle vara fiskare eller studera marinbiologi om han var en människa. Med tanke på dessa bilder.
